Undvikande

Vad stilen innebär

Att undvika betyder att varken driva ditt eget mål eller arbeta för den andras, åtminstone inte just nu. Du låter en kommentar passera, skjuter upp ett svårt samtal eller lämnar helt enkelt rummet. Stilen är varken särskilt bestämd eller särskilt samarbetsvillig, men det är inte detsamma som att strunta i saken. Ofta är det en medveten bedömning: det är inte rätt tillfälle, inte rätt person eller inte värt det. Många som lutar åt att undvika är lyhörda och känner av stämningen i ett rum. De ser tydligt vad ett bråk kostar, ibland tydligare än någon annan, och de håller hellre sämjan än vinner en poäng.

Så låter den

• Vi tar inte det här just nu.
• Vi låter det vara. Det är inte värt ett bråk.
• Kan vi prata om det en annan gång?

När den hjälper

Att undvika är rätt val oftare än folk vill erkänna. När en fråga är oviktig sparar det allas tid och energi att släppa den. När känslorna går höga låter ett steg tillbaka alla lugna ner sig, och samtalet efteråt blir bättre av det. När du inte har någon makt att ändra utgången, eller när den andra personen tydligt är ute efter bråk, skyddar det dig att inte gå in i det. Det ger dig också tid att samla fakta eller tänka efter innan du talar. Att välja sina strider är en verklig färdighet, och det gör att folk lyssnar när du väl säger ifrån.

Vad den kostar dig

Problemen du undviker brukar vänta på dig. En liten irritation som lämnas i fred kan växa till bitterhet, och när den till slut kommer ut kan den bli större än den hade behövt vara. Andra vet kanske inte vad du tycker eller behöver, så beslut fattas utan dig. En del tolkar din tystnad som att du håller med, och andra lär sig att de kan fortsätta gå över en gräns eftersom ingenting händer. Att undvika kostar dig också övning: ju mer sällan du tar upp svåra saker, desto tyngre känns varje gång. Och den som är sårad kan uppfatta ditt avstånd som att du inte bryr dig.

Så breddar du dig

Börja i det lilla. Välj en mindre sak den här veckan som du normalt skulle släppa, och ta upp den i en lugn mening, till exempel genom att be om att notan delas efter vad var och en beställt. Lägg märke till att samtalet överlever. När du behöver tid, gör uppskovet konkret: säg när du återkommer till saken, och gör det sedan. Skriv ner det enda du vill säga inför ett svårt samtal, så att du inte letar efter ord under press. Och kolla vad det är du väjer för. Om samma fråga hela tiden kommer tillbaka, eller om du får en klump i magen varje gång du ser någon, kommer det inte att blekna av sig självt och är värt att ta upp.