Kompromissande

Vad stilen innebär

Att kompromissa ligger i mitten: ganska bestämt och ganska samarbetsvilligt. Du kräver inte allt du ville ha, och du ger inte bort allt. I stället letar du efter ett utbyte som båda kan godta: vi möts på halva vägen om priset, du tar den här helgen och jag nästa, jag gör det här om du gör det där. Stilen värderar rättvisa och snabbhet högre än ett perfekt resultat. Många väljer den för att den känns vuxen och balanserad, och för att den avslutar en oenighet innan den hettar till. Den är förhandlandets vardagsspråk, och de flesta litar på den utan att tänka efter två gånger.

Så låter den

• Ska vi mötas på mitten?
• Jag kan ta lördagen om du tar söndagen.
• Vi ger oss båda lite, så får vi det här ur världen.

När den hjälper

Att kompromissa är rätt val när båda sidor har rimliga anspråk, ungefär lika mycket makt och ont om tid. Det löser en oenighet innan den äter upp hela kvällen. Det fungerar bra när målen är viktiga men inte värda en lång förhandling, som att dela en nota eller turas om att köra. Det är en bra tillfällig lösning när en fullständig lösning kräver mer tid än du har i dag, och en stark reserv när försöken att lösa saken tillsammans har kört fast eller när hårt tryck skulle skada relationen. Människor litar på den som kompromissar eftersom uppgörelsen ligger öppet: alla kan se vad de gav och vad de fick.

Vad den kostar dig

Mitten är inte alltid det bästa svaret. Om en plan är klart bättre kan en halvering lämna båda med något som inte fungerar för någon: en kortare resa och en billigare bil gör kanske ingen nöjd. Att kompromissa kan också hoppa över frågan om vad varje sida faktiskt behöver, så att samma problem kommer tillbaka nästa månad. Och stilen är lätt att utnyttja. Den som vet att du möts på halva vägen kan helt enkelt börja längre ut, och det första budet avgör i tysthet var mitten hamnar. Med tiden kanske du märker att du gång på gång ger upp saker som var viktiga för dig, bara för att nå en uppgörelse som ser rättvis ut.

Så breddar du dig

Innan du föreslår en mellanväg, ställ en fråga till om varför varje sida vill det den vill. Ibland visar svaret ett alternativ som ger er båda mer. Bestäm din egen gräns innan samtalet börjar, så att ett självsäkert utspel från den andra sidan inte kan dra dig förbi den. När någon öppnar med en extrem siffra, möt den inte på halva vägen: säg din egen siffra med dina skäl, och behandla den andras som en åsikt, inte som utgångspunkten. Och lägg märke till vad du gång på gång byter bort. Om det alltid är din tid eller din vila är det ett mönster värt att säga högt i stället för att dela på igen.